-

Ni vet när allt man åstekommit, bara faller, när man klättrat och klättrat, kämpat verkligen så mycket man bara kan.. Sen snubblar man, man ramlar ner.. enda ner, hela vägen ner till botten igen.. Sådant suger lite.. Förlåt!


Saknaden är stor min bebo<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0